Det räcker ju att ha sett några Öster inifrån för att förstå att Martin Foyston inte är nån Nanne Bergstrand. Och jag behöver bara gå till mig själv, efter den andra halvleken jag fick se (jag var personligen inte nöjd med första heller) så hade jag direkt efteråt inte kommit med de mest balanserade uttalandena.
Jag brukar säga att ledarstilen i sig spelar mindre roll så länge man får resultaten med sig. Men i motgång behöver man balansera såväl de tysta som de mer högljudda ledarna.
