Diverse reflektioner:
I slutet av första halvlek låg en HIF-spelare skadad på planen. Tufas reaktion blev att hojta på domaren och peka på sitt armbandsur, d.v.s. ”glöm inte att lägga till tid nu!”. FÖRSTA tanken: Vi befann oss i första halvlek och det stod 0-0, what’s the fuzz? ANDRA tanken: Kan Tufa ha identifierat att vi har bättre ork än alla andra och att sista tio av varje halvlek är potentiella framgångsminuter som ingen ska få drälla bort genom att ligga skadad? TREDJE tanken kom en timme senare: ABW dunkade upp bollen i nättaket i 89:e minuten.
ABW. Efter hans två inledande skott på mål inom de första 18 sekunderna av matchen (rekord?) gick det väl sådär för honom, va? Svårt att betygsätta beroende på att motståndarna identifierar (t.ex.) ABW och Kusu som speciella hot och har som huvudstrategi att slå ut. Min poäng med ABW i dag är inte att han till slut tryckte in en boll i nättaket, utan att han efter målet sprang till klacken – OCH slog sin högerhandflata mot bröstet där klubbmärket sitter! Jag noterade redan i fjol att han tidigt blev ”vi” med Öster. Han är Öster, kort sagt.
Kusu. Hur är det möjligt att vara sååå skadad i går och redan redo för nästa match? (enligt egen uppgift) Jag tror det när jag ser det.
Varför fanns inte Theo på bänken? Apropå Runkens huvudskada, att Tatu fick agera vänsterback och att Stenberg var sjuk … saknar vi en försvarare att ha i bakfickan?
På tal om Stenberg: jag tror att konkurrensen om de båda mittbacksplatserna har gett Elake Månz en nytändning. 34 år – och bästa säsongen framför sig? Grattis i efterskott!
På sätt och vis ”bra” med skadorna under matchen. Alla som hamnat utanför startelvan fick omedelbara bevis på att säsongen är lång och chanserna att hoppa in kan komma snabbare än man kan ana.
Prekovic var med och kullerbyttade. Och visade på alla sätt att han inte är en legosoldat utan scoutad även för sina personliga egenskaper. Han får mig att minnas Vitos ord från tidigare, som indirekt sa att om vi haft Prekovic mellan stolparna redan i fjol skulle vi ha varit i allsvenskan nu. Jag kommer aldrig att förlåta vår låne-målvakts lama ingripande vid ett av Varbergs mål under allsvenska kvalet. Han hade redan mentalt lämnat Öster. Synd att han inte gick till Trelleborg som andra utan karaktär.
Ett av de vackraste ögonblicken: När unge Herdonsson höll Hif-Ring stången nere vid hörnflaggan ända tills Kusu kom till undsättning och satte definitivt stopp för anfallet. Följt av Kusus interagerande med EF. Framtid. Kvalitet. Laganda. Jävlar anamma. Allt på en gång. Framför ögonen på EF.
