Jag lockades in i klacken som ung, men inte för svineri och hård jargong. Det har jag alltid varit obekväm med. Jag lockades in av kamratskapen, sångerna och känslorna (som absolut kan leda till svordomar, det är ändå känslor).
Jag har drygt 20 år med EF varv många år som exilare och har alltid varit stolt över att vi är en trevlig klack. Det är såklart mäktigt när vi fyller läktare och om det kommer med en hårdare jargong kanske man måste acceptera det, men jag tycker fortfarande att East Front som förening i grunden står för något annat, där det ska vara okej att säga till sin granne att tagga ner på könsorden. Där de ledande figurerna driver på ramsor om kärleken till föreningen i första hand (och lite hat mot brofästet såklart).
Sen är det självklart okej att gilla ultraskultur, bränning och hets. Men sexism, rasism och personliga påhopp mot enskilda individer behövs inte på fotbollsläktare, det finns så det räcker på nätet.
