Oh, vilken härligt Östermasochistisk tråd!
Jag började följa Öster 1984 och åren därefter fram till 1988 var vi ju ett mittenlag (storhetstiden som låg nära i tiden då förstod jag först senare), men jag insåg ju så klart, på plats den där dimmiga oktoberdagen, att det var något (negativt) historiskt som inträffade, när vi för första gången ramlade ur en serie. Men 1988 kommer nog inte på topp tre. Det gör:
2014: Att åka rätt igenom allsvenskan och sedan superettan en gång är så klart uselt, men det har ju drabbat flera lag. Att göra om samma sak bara några år senare är ännu mer uselt. 2014 började ju så bra med 4-1-segern borta mot Ängelholm, men snart utvecklade den sig till en alltigenom vidrig säsong. De många tappen från 2-0 till 2-2 på våren då man tvingades inse att det inte skulle bli en snabb allsvensk comeback tills ångesten på hösten, när det stod klart att man nog skulle behöva tugga i sig ett negativt kval. Där skulle dock kvarterslaget Frej bli en ganska behaglig historia, tänkte man... Jag har aldrig varit så nära att sluta följa Öster som efter den första kvalmatchen... I returen tändes hoppet efter det tidiga 1-0 men släcktes snabbt efter Nadjs (eller var det Oscar Berglund?) tavlor...
2007: Med samma motivering som Zingo ovan. Att åka ur superettan med det laget, helt sanslöst. Även här tvingades man någonstans halvvägs in i säsongen inse att det inte skulle bli en snabb allsvensk comeback, men ett visst hopp om en mittenplacering tändes ändå efter en del ok matcher framåt hösten. Minns att jag var ytterst förbannad på Mjällby som förlorade mot Falkenberg i sista omgången och gjorde Fredde Bilds 1-0-straff i Enköping meningslös, men vi hade så klart oss själva att skylla.
2015: Den resultatmässigt sämsta säsongen sedan 50-talet; tredjeplats i landets tredjedivision. Hoppet om seriesegern tog ju dessutom slut nästan direkt när det visade sig att Salif Camara Jönsson gjorde fler mål än hela Öster tillsammans.
Bubblare: egentligen alla ettåriga allsvenska sejourer, 2003, 2006 och 2013, då vi hade ett för bra lag för att åka ur (nja kanske inte 2003). Kan fortfarande tänka att om vi hade vunnit en av matcherna mot Halmstad 2013 i stället för att t ex slå Elfsborg borta, så hade vi kommit till minst kval...
2019: Jag hade flyttat hem till Växjö under sommaren och kunde för första gången på 24 år följa en höstsäsong på plats. När det framstod som en realitet att vi nog skulle åka ner i div 1 för tredje gången på kort tid (efter förlusten mot Dalkurd i 24:e omgången och vi hade 5 poäng upp till kvalstrecket, hade jag gett upp), det var helt ofattbart, gick inte att ta in. Upphämtningen på slutet var så klart fantastisk, men förtar inte det faktum att det var en usel säsong.
