Mina värsta säsonger med Öster liknar i mångt och mycket de redan tidigare nämnda men med ett rejält undantag. Vi börjar fakirvandringen med tredje plats:
3: 1988
In i dimman, en nedbruten Stig Svensson i spelargången och Öster åkte för första gången ur en serie. För egen del hade jag och Zvempa helgen innan varit uppe på Söderstadion och sett matchen där inledas med ett självmål bakom Ravelli. Att jag och Zvempa var de enda som satt bland ca 20000 glada och rusiga Bajenfans var en knytnäve i magen och redan där förstod vi att detta kunde sluta illa hemma på Vallen.
2: 2007
Avslutningsmatchen borta mot Enköping har beskrivits ingående av tidigare skribenter. Mjällby hade kunnat rädda oss med en seger mot Falkenberg men Falkenbergs målvakt lär ha gjort sitt livs match. För övrigt enda gången som jag kan minnas att Österklacken har buat ut sina egna spelare efter matchslut.
1: 1992
Min självklara värstingsäsong. Övriga år berodde bakslagen på att vi själva hade satt oss i skiten. Felbeslut, felrekryteringar, feltränade, fel laguttagningar, fel spelsätt, fel, fel, fel.....
Men 1992 gjorde vi i princip allt rätt. Fantastiska spelare, fantastisk tränare och nästan hela laget var kandidater till en plats i A-landslaget.
Det som skapade mitt värsta fotbollsminne var Andreas Bilds målskott i staget på insidan av målet som felaktigt underkändes efter att vi genomfört hela matchen med en man kort efter en felaktig utvisning. 1992 blev vi bestulna på ett rättmätigt SM-Guld och det är den säsongen som är den bittraste för mig. Hasse Backe har själv beskrivit det året som sin största besvikelse under hans karriär och både huvuddomarens och linjemannens karriärer tog i praktiken slut efter den matchen. SvT:s Anders Mohlin gjorde för övrigt ett utmärkt reportage om denna match (saknar tyvärr länk). Helgen efter åkte ett tilltufsat Öster ner till Trelleborg och blev förödmjukade med 7-2 (bland annat beroende på avstängda spelare). Själv missade jag utskåpningen i Trelleborg då jag befann mig på BB och blev far för första och enda gången i mitt liv. Det var min räddning den hösten.
Fotnot I: Självmålaren från Hammarbymatchen 1988 har själv sagt till mig att det ögonblicket var det värsta i hans fotbollsliv. Han har sedan försökt gottgöra sitt misstag med ett mångårigt och engagerat sponsorskap. Givetvis är han förlåten.
Fotnot II: Falkenbergsmålvakten från 2007 har under många år gottgjort sin insats mot Mjällby med ett mångårigt och engagerat ledarskap i vår kära förening. Givetvis är även han förlåten.
