1999 var så mycket glädje också mitt i oron och bekymren. Att starta om med en massa spelare från klubbar på landsbygden med Lill-Damma som deras ledare. Starten med segern mot Borussia Mönchengladbach i Tipshallen (Christian ”Hosianna” Davidsson avgör), alla dråpligheter på våren där vi vann i Hällevik när vi väl var igång och Conny Camper hade lämnat oss innan vi ens börjat och Ravelli kommit in, Kimmo Silvasthi försöker nicka på rullande boll på Falkenbergs IP, segrar i Motala och inför uppehållet den fina 3-0:an i Åtvid där Ravelli avslutade karriären. Insamlingen ”Rädda Öster” där vi får iväg laget till Kongahälla (där Kenth Axelsson brett mackor som laget får äta istället för ett besöka något matställe) och väl där vinner vi åter en match efter De Stefano (likt mot Motala) gjort matchens enda mål. Kommunlånet efter att kommunfullmäktige haft sammanträdanden där Östersupporters i matchtröjor finns på plats för att göra sig hörda och synas. Segern på Nösnäsvallen där Per-Magnus Sandahl till slut får göra ett mål där han sätter 2-0 efter att snubblat in egen retur och uttrycker att ”han bara inte kunde missa”. Sista omgången där Johan Lindhe lobbar in i eget mål för att skapa extra intäkten som kvalet innebär.
Och så då avslutningvis Ljungbykvalet då med Axbergs inläggsmål, Cedermarkers långlöpning innan millenniets sista Östermål och Labbes axelräddning. Och den ensamma bengalen som lyser symboliskt på Norra Stå. Och firandet med laget på ”Bolaget”. Cedermarker kommer ut med en pizza från Pizzeria Napoli.
1999 var obehagligt i bitar men faktiskt en av mina favoritsäsonger av de där vi inte vunnit uppflyttning.
Skrev om det här i en krönika 2018;
https://www.svenskafans.com/fotboll/hansens-horna-6-matsacksmaterialaren-584768
