Bakom oss i entrenkön stod en vältalig man (fysiskt, inte mentalt) som med sin grova kalmaritiska dialekt å de då va förklarade för alla runt omkring hur dåligt allt sköttes i Öster eftersom han inte kom in så fort som han hade tänkt. Stackare, du mår inte bra tänkte jag, och log åt hans elände ihop med min grabb.
Hur som haver, nu börjar Östers gambling från vinterfönstret sättas på större prov, trenden är att premiärmatchernas inspirerade spring i benen börjar göra sig påmint, motgångarna känns motigare och vi tvingas ligga mer i försvar än att gå till anfall. Många uppspel görs via luften med 9 av 10 förlorade dueller och nya anfall mot vårt mål.
Vi känns allt mer tunna framåt, det variieras inget i elvan och laget blir mer och mer felkoordinerat.
Frågor som blir större för varje match är varför man förlängde med Rodic, varför man köpte Christensen om Foyston ändå vill köra med en loj men bollbegåvad offensivt lagt spelare som sexa ändå.
Varför köra på med Bergqvist match efter match när vi har tagit in Olsson som håller liknande klass.
Jag måste säga att Foyston överraskar mig negativt för tillfället, skulle gärna se ett större mod i att variera spelare i startelvan än att köra med gamla hjältar. Nu är AIK kanske Sveriges tyngsta lag med sitt evigt malande anfallsspel utan att vara överlägset men aldrig ger upp, då kan det vara bra att släppa loss de spelare som är av offensiv typ med en bättre defensiv på mittfältet, kanske?
