Vart är vi på väg? Några ostrukturerade tankar så här halvvägs in på höstsäsongen.
Med ett spel som med hyggligt flyt hoppar hage framåt, får vi se resultat som är _okej _ men som inte lyfter hela vägen. Trots det har vi hela säsongen abonnerat på platserna runt topp tre, vi har toppar i skytte och assistligan och vi har gjort spelarförsäljning som byggt kapital samtidigt som det trejdats spelare ut och in som på sikt lovar gott. Unga spelare som inte skulle fått speltid hos oss, är ute på korståg hos andra föreningar och utvecklas och härdas i bättre roller i andra lag. Positivt!
Det mest positiva är ändå vad som händer utanför planen. Organisationen Öster går från klarhet till klarhet. Partners strömmar till, matcharrangemangen utvecklas och medvetna aktiviteter lockar många nya åskådare till Arenan och väldigt många hinner till och med med att handla korv i paus. Arrangemangen lockar dessutom folk till arenan långt innan matchstart där restauranger, barer lyfter omsättning som sannolikt fyller föreningens kontoplaner på ett positivt sätt.
Laget leds av en sympatisk, ivrig, noggrann och framförallt engagerad tränare som med sitt team runt laget driver på för att skapa resultat. Även om resultaten inte är där just nu, är han en stor del i den beskrivning jag gjorde det förra stycket. Han har sedan dag ett talat om publikens betydelse för lagets prestationer, vikten av att spela med karaktär och stolthet för klubbmärket. Som upprepning menar jag att trots att inte allt är bra, så är hans insats av sån betydelse för en positiv utveckling, att det skulle göra mig förvånad och besviken om föreningen väljer någon annan väg framåt. Jag är definitivt ProTufa och tänker att också han får möjlighet att växa och utvecklas inom de förbättringsområden som finns. Slentrianuttagningar, sena byten och med det brister i att förändra spelsätt under matchens gång är sånt som jag ser saknas. Den breda truppen skulle enligt mig kunna nyttjas på ett bättre sätt och hålla fler vargar hungriga och redo för att slita motståndarförsvar i stycken.
Enskilda spelare, prestationer och misstag tänker jag i huvudsak hålla mig ifrån att kommentera. Det mesta är analyserat in och ut i div matchtrådar och där finns inget att tillägga. Men två spelare måste ända lyftas. TJ så imponerad av de prestationer som han levererar från ett så långt avbrott från matchspel. Såväl off som def har det leverats med finess, trots att han har mött flera ivriga kantspringare. Att fysiken inte är där för upprepade 100 minuters matcher flera gånger i veckan, ja det är inget annat att vänta sig. Jag önskar att någon annan växlas in i kvarvarande matcher innan uppehållet så att belastningen inte blir för hög.
Herdonsson. Vilken nivå denna spelbegåvning och vinnarskalle levererar vecka ut och vecka in! Med ytterligare fysik på plats, så kommer han kunna minska på sina ibland onödiga frisparkar då han med det kan spela mer fysiskt och slippa att slita och dra för att stoppa motståndare.
Måste också nämna JW. Vår tappra offensiva krigare som alltid levererar den intensiva press som aldrig ger varken mittbackar eller domare en lugn stund. Älskar att se dig därute. Det som saknas är ditt alternativ när motståndet blir för tillbakadraget/pressat så att det saknas ytor för dig att operera på. Då hade en monstruös centertank som inte går att flytta på varit att föredra.
Jens, Vito, Tufa och resten av föreningen och den magnifika supporterföreningen. Kriga ända in i kaklet nu, så ser vi till att göra kaos med toppen av Superettan.
Så svaret på min egen fråga är: Vi är på väg mot toppen, vi får se när vi kommer dit.
FORZA!!
/ D
